“Och hon såg så ledsen ut när han gick förbi
Hon hade glömt hur man tog sig upp när man väl trillat i
För liksom jag, är hon ett vårbarn
För hon undrar, som jag gör; hur man ska styra sitt liv
Precis som jag, är hon ett vårbarn
Hon är lika naiv.”
Det funkar int. Trots at jag köpt två hg av mitt favorit té. Trots at jag tränat och mår bra. trots att de mesta och de flesta bara är ett telefonsamtal bort. Fucked up.
Vad gör man då Lasse?
När det känns som allt bara trilskas med en. för att. när elden inte ens glöder?
Jag vet vad man gör. Man bryter ihop och kommer igen. Man äter den kalla gröten, man biter i det sura äpplet. Men rycker upp sig och svarar på mailen ( fast man int vill), man ställer klockan på rigning och tvingar sig upp. Man kirrar det. Och så tänker man ” Det löser sig” Sen väntar man, för förr eller senare gör det det. Det löser sig. Alltidalltid. eller hur? right Lasse? det handlar bara om at härda. Och jag tror alla redan kan klychorna om att härda.
“Jag var virrig och trött, jag var sliten och nött, allting runt omkring mig gick i ultrarapid, och jag hadde inga veckor, inga dar, bara en röra av en massa tid. Jag vile hitta en bra paroll , nånting att tro på nått som tog mig up en bit över noll“