No mans right
Det här blir långt.
Men jag vill att du läser endå, älskling.
Jag hatar er. Jag hatar er. Jag hatar er.
Män. Pojkar. Killar. Grabbar.
Och jag hatar samhället vi lever i. Som är grundat på en idiotisk värdering om att mannen är det starkare könet. Ett samhälle som byggs på en rädsla för vad mannen kan göra.
Ett samhälle där kvinnor lär sig att inte gå hem själva på nätterna – men endå inte är säkra. Ett samhälle där män anser sig berättigade till sex, med eller mot kvinnans vilja. Där pappor anser sig ha rätten att våldta sina döttrar. Där killar fotar under tjejers kjolar i rulltrappan. Där fitta är en svordom. Där kvinnomisshandel är vanligare än mässlingen. Där tjejer får höra att det är deras klädsmak, sminkning och grad av berusning som avgör om en man har rätt att knulla henne mot hennes vilja eller inte.
Och allra mest hatar jag vardagen jag lever i, där jag inte kan åka pendeltåg, för mittemot mig sitter en man med hungriga ögon och smeker sig själv. Att jag inte kan sola i en park för 15 meter därifrån sitter en man o masturberar. Att jag inte vågar åka taxi själv. Att mitt hjärta bultar fortfortfort när jag möter en man utomhus på natten. Att jag inte kan dansa på en club utan att en kille juckar mot mig.
Det hatar jag.
Och jag vet jag vet jag vet. Att det finns tjejer som våldtar, begår brott och misshandlar. Att lärare särbehandlar killar negativt i klassrummet. Att även killar kan bli sexuelltofredade.
Men det spelar ingen roll. För jämställdhet och jämlikhet bygger inte på lika jävlighet. En mans brott slätas inte ut av en kvinnas brott. För kvar står alltid någon.
Någon som inte vågar gå själv på natten. Någon som inte kan se sin pappa i ögonen. Någon som inte kan ha sex längre. Någon som har tappat all sin tillit till människor.
Och det är på den någon allt beror. Ett slag är inte ett slag, en våldtäkt är inte en våldtäkt. Det är en start, en början på så mycket mer. På nätter, dagar, kvällar, mornar som färgas av något som inte borde få hända. Något som inte ska hända. Något som händer, händer, händer igen.
Och det är en mans händer.
Därför hatar jag.
Män. Pojkar. Killar. Grabbar.
