Morning glory

Jag dör. Jag dör. Jag dör.

Det är fullt på alla läsplatser i bibolteket.
Just nu vill jag bränna upp alla tillhörigheter
som tillhör dom som sitter på olika platser
men har gått på lunch, men fortfarande
lämnar sina saker så att ingen kan ta platsen.

Get a Grip.

Men jag dör jag dör jag dör.

Jag hatar när mina rutiner o planer förstörs.

Gud är fan inte med mig idag.

Det här blir långt.
Men jag vill att du läser endå, älskling.

Jag hatar er. Jag hatar er. Jag hatar er.
Män. Pojkar. Killar. Grabbar.

Ett samhälle där kvinnor lär sig att inte gå hem själva på nätterna – men endå inte är säkra. Ett samhälle där män anser sig berättigade till sex, med eller mot kvinnans vilja. Där pappor anser sig ha rätten att våldta sina döttrar. Där killar fotar under tjejers kjolar i rulltrappan. Där fitta är en svordom. Där kvinnomisshandel är vanligare än mässlingen. Där tjejer får höra att det är deras klädsmak, sminkning och grad av berusning som avgör om en man har rätt att knulla henne mot hennes vilja eller inte.

Och allra mest hatar jag vardagen jag lever i, där jag inte kan åka pendeltåg, för mittemot mig sitter en man med hungriga ögon och smeker sig själv. Att jag inte kan sola i en park för 15 meter därifrån sitter en man o masturberar. Att jag inte vågar åka taxi själv. Att mitt hjärta bultar fortfortfort när jag möter en man utomhus på natten. Att jag inte kan dansa på en club utan att en kille juckar mot mig.

Men det spelar ingen roll. För jämställdhet och jämlikhet bygger inte på lika jävlighet. En mans brott slätas inte ut av en kvinnas brott. För kvar står alltid någon.

Och det är på den någon allt beror. Ett slag är inte ett slag, en våldtäkt är inte en våldtäkt. Det är en start, en början på så mycket mer. På nätter, dagar, kvällar, mornar som färgas av något som inte borde få hända. Något som inte ska hända. Något som händer, händer, händer igen.
Och det är en mans händer.

Därför hatar jag.
Män. Pojkar. Killar. Grabbar.

Jag mår inte som jag förtjänar.

“Att tala sanning är att ljuga så att folk tror en”

Camino en la distancia / Y no encuentro / Respeto en tus palabras

Y Yo no se / A donde ir / Ni con quien

Mis manos no te encuentran / Los pensamientos / Aceleran el pulso

Y Yo no se / A donde ir /Ni con quien - (Juanjo)

Kim har åkt.
Hela jag saknar henne.
Jag har lämnat min lägenhet nu.
och allt känns så konstigt.
Så overkligt.

All of the stars are fading away
try not to worry you see them some day
Just take what you need
and be on your way
And stop crying you heart out

Avskedsmiddag igår.
Med tapas och Sangria.
Med skratt och vänner.
Och 2 liter ben and jerrys i lägenheten
med K och W.

I dont belive that anybody feels the way i do
about you now
Casue after all your my wonderwall

Frukost tillsammans.
Kokosnöts yoghurt och tortilla.
Tårar och kramar.
Calle de Bilbao 4(0)-ever

Wake up the dawn and ask her why
A dreamer dreams she never dies
Wipe that tear away now from your eye

För 13 underbara veckor, och 6 ommöjligt
ännu underbarare.
För sol, skratt, sangria, greys kvällar,
filmmys, fikastunder, tråkiga lektioner,
fester, vänner, skvaller, middagar,
resturanger, plazor, turistande, träning
dans, kramar, viskningar, kvällsprat,
storhandling, pussar, stranden, parken
Läxor, tortilla, promenader, mys.
Verb, Valencia, Spanjorer, Kaos,
Musik, Påhitt, trygghet.

För allt som gjort mitt Spanien vackert.

Slip inside the eye of your mind
Don’t you know you might find
A better place to play
You said that you’d never been
But all the things that you’ve seen
Will slowly fade away

Oasis